SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förblin´da verb ~de ~t för·blind·ar(till­fälligt) beröva syn­förmågan om händelse el. före­teelse med.de blev förblindade av rökensärsk. bildligtberöva om­dömet fram­gångarna förblindade honomhan var förblindad av sitt hat mot fadernförblinda ngnsedan ca 1430Själens tröstfornsv. forblinda Subst.:vbid1-160793förblindande; vbid2-160793förblindelse