publicerad: 2021  
märka ut märkte märkt, presens märker
verb
märka u´t
1 äv. fast sammansättn., se utmärka förse med (flera) tecken för igen­känning eller identifiering
någon märker ut något
märka ut en led; märka ut en gräns
belagt sedan 1690
2 ofta fast sammansättn., se utmärka ut­göra tecken för igen­känning eller identifiering av
något märker ut något
en liten minnessten märker ut platsen där NN om­kom
belagt sedan 1669
märka ututmärkande, utmärkning