SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`reståndare substantiv ~n äv. vard. föreståndarn, plur. ~, best. plur. föreståndarna före|­stånd·ar·enperson som har ledande funktion in­om relativt liten grupp, enhet e.d. samh.yrk.avdelningsföreståndareföreståndaren för fritids­gårdenföreståndare för fysikinstitutionenibl. äv. i fråga om större enheterriksföreståndareföreståndare (för ngt)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. forstandare, forestandare