publicerad: 2021
naturlig
naturligt naturliga
nat·ur·lig
adjektiv
natu´rlig 
1
som finns i eller uppkommer ur den ursprungliga, omgivande verkligheten enl. dess inneboende lagar; om föremål och företeelser som inte framställts el. föreskrivits av människor
naturligt ljus; en naturlig hamn; sjöns naturliga fauna; naturligt källvatten; den naturliga radioaktiva bakgrundsstrålningen; klippan bildade en naturlig länstol; människans naturliga förutsättningar för tal; en naturligt uppkommen kreatursras (adverbial)
○
ofta om skeende
som (helt) styrs av naturens lagar
naturlig befruktning; naturlig förlossning; naturliga ålderskrämpor; dö en naturlig död
○
äv. något utvidgat
JFR
naturlig 2
det finns säkert en naturlig förklaring till att hon inte är hemma
det naturliga urvalet
se
urval
i naturlig storlek
se
storlek
naturlig avgång
se
avgång
naturlig dotter (till någon)
se
dotter
naturlig son (till någon)
se
son
naturliga fiender
se
fiende
naturliga tal
se
tal
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska naturliker
2
som framstår som självklar med hänsyn till de rådande omständigheterna; spec. om person el. företeelse som fyller viss funktion eller dylikt
naturlig (för någon) (att+verb)
en naturlig följdfråga; av naturliga skäl ville han inte uttala sig om sin medsökande; nuvarande viceordföranden är den naturlige kandidaten till ordförandeposten; biblioteket har blivit den naturliga samlingsplatsen för de studerande; naturligt nog ville hon gå hem (adverbial)
○
äv.
som på ett självklart sätt uppkommer ur de egna, grundläggande egenskaperna
känna en naturlig gemenskap; han har en naturlig auktoritet; musiken ingår som en naturlig del i föreställningen
belagt sedan 1541
3
fri från konstlade spärrar och hämningar om person el. beteende
naturlig (mot någon)
naturlig sensualism; naturlig nakenhet; naturliga kontakter mellan människor; han har svårt att vara naturlig bland folk han inte känner; skratta naturligt (adverbial); umgås otvunget och naturligt (adverbial)
belagt sedan 1766
