SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förgö´ra verb förgjorde förgjort, pres. förgör för·gjor·defull­ständigt förstöra NollJFRcohyponymtillintetgöra särsk.döda målet var att totalt förgöra fiendenförgöra ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. forgöra; efter lågty. vordon med samma betydelse Subst.:vbid1-162103förgörande, vbid2-162103förgör(n)ing; vbid3-162103förgörelse