publicerad: 2021  
nödvändig nöd­vändigt nöd­vändiga
nöd|­vänd·ig
adjektiv
nö`dvändig
● som inte får saknas i ett samman­hang av visst slag; ofta med före­ställning om tvång eller dylikt
JFR erforderlig, ofrånkomlig, oundgänglig
nödvändighetsvara
nödvändig (för någon/något) (att+verb)
nödvändig (för någon) (att+verb)
nödvändig (för något) (att+verb)
nöd­vändiga spar­åtgärder; en nöd­vändig till­sats i kosten; det var nöd­vändigt med mer träning
○ spec. i vetenskapliga samman­hang logik, matematik m.m.
en nöd­vändig bestämning; en nöd­vändig men inte till­räcklig förut­sättning
○ i adverbiell an­vändning äv. nödvändigtvis
barnen skulle nöd­vändigt ha glass; om du nöd­vändigt vill, så följer jag med
ett nöd­vändigt ont ett problem som inte går att und­vika
belagt sedan 1645; av tyska notwendig med samma betydelse; till nöd och 2vända; jfr ur­sprung till invändig, utvändig
Att segla är nöd­vändigt, att leva är icke nöd­vändigt. Efter ett yttrande till­skrivet den romerske fält­herren och stats­mannen Pompejus (100-talet f.Kr.)