SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förlä´ning substantiv ~en ~ar för·län·ing·enngt som till­delas en (mans)person mot att han gör krigs­tjänst för givaren i sam­hälle av feodal typ; särsk. om om­råde, slott, titel e.d. histor.samh.tid.riks­rådets förläningar i Fin­landen förläning (till/åt ngn)sedan 1493Upplands Lagmansdombokfornsv. forläning