publicerad: 2021  
1optativ optativt optativa
opt·at·iv
adjektiv
[åp´-] el. [åp`-]
● språk­vetenskap som ut­trycker talarens önskan el. något overkligt; mest historiskt i svenskan
stelnade optativa former som "leve" (i "leve kungen" och "kungen leve")
belagt sedan 1815; bildat till lat. opta´re, se ur­sprung till optera
2optativ optativen optativer
opt·at·iv·en
substantiv
[åp`-] el. [åp´-]
● språk­vetenskap en språklig kategori som ut­trycker talarens önskan el. något overkligt; mest historiskt i svenskan
JFR 1indikativ, konjunktiv, modus 1
i ut­trycket "leve kungen" står verbet i optativ
belagt sedan 1777