SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förnum´stig adjektiv ~t för·numst·igsom med­delar själv­klarheter som om de vore produkter av djup tanke­verksamhet admin.psykol.SYN.synonymsnusförnuftig ”Man kan inte betala ut pengar som man inte har”, sade hans förnumstige svågeräv. om handling e.d.förnumstigt tyckandeförnumstiga gamla ord­språksedan 1781jfr fornsv. fornumstogher ’förståndig’, till fornumst ’förnuft’; av lågty. vornumst med samma betydelse, sido­form till vornuft; se förnuft