SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förnä´m adjektiv ~t, kompar. ~are, superl. ~st äv. ~ast för·näm1som är av hög börd admin.samh.rikets förnämsta släkteribl. äv.hög­dragen göra sig förnämsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. fornäm; av lågty. vorneme, ty. vornehm ’fram­stående; ut­märkt’, eg. ’som bör tas fram­för an­dra’, till ty. nehmen ’ta’ 2som håller ut­märkt kvalitet och gärna är försedd med extra elegans, finesser o.d. Nollboken hade ett förnämt halv­franskt bandi superl. äv.viktigaste landets förnämsta städersedan 1544