publicerad: 2021  
orientering orienteringen orienteringar
orient·er·ing·en
substantiv
oriente´ring
1 placering eller rörelse i viss riktning i förhållande till väder­streck el. annan naturlig riktning
JFR inriktning
orientering (någonstans)
byggnadernas orientering in­om om­rådet
belagt sedan 1868
2 placering i viss riktning
orienteringstavla
orientering (i/om något/sats)
orientering (i något)
orientering (i sats)
orientering (om något)
orientering (om sats)
○ äv. om upp­fattning om placeringen av olika före­teelser i om­givningen
orienteringspunkt
de tappade orienteringen och gick vilse i skogen
○ äv. all­männare (givande eller erhållande av) över­siktlig kunskap in­om visst om­råde
allmänorientering; nutidsorientering; yrkesorientering
på kursen får de lära sig en smula finska och de får även en kort orientering om finska förhållanden
belagt sedan 1838
3 orienteringstävling
orienteringslampa; nattorientering
○ äv. om mot­svarande idrotts­gren
orienteringsförbundet
träna orientering
belagt sedan 1925