SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förordning [´rd-] substantiv ~en ~ar för·ordn·ing·en(typ av) under­ordnad lag som beslutas av regeringen utan riks­dagens med­verkan jur.sese1lag 1 JFRcohyponym1författning 2cohyponymdekretcohyponym2stadga ut­färda en förordningtillämpningen av lagen regleras i sär­skild förordningför förordningar av mindre vikt brukas benämningar så­som kun­görelse, stadga, cirkulären förordning (om ngt/SATS)sedan 1620