SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förskö´na verb ~de ~t för·skön·argöra vackrare och mer till­talande språkvet.JFRcohyponymskönmåla stadens centrum har förskönats med flera stora planteringaräv.idealisera man bör inte försköna hans motivförsköna ngtförskönande omskrivningseomskrivning sedan 1735Subst.:vbid1-164124förskönande, vbid2-164124försköning