publicerad: 2021
1permanent
neutrum permanent, bestämd form och plural permanenta
per·man·ent
adjektiv
permanen´t 
●
som avses eller säkert kommer att bestå eller fungera under överskådlig tid
MOTSATS
temporär, tillfällig 1
JFR
bestående, beständig 1, immanent, permanens, stadigvarande, varaktig
permanent bostad; museets permanenta samlingar; mjölktänder och permanenta tänder; hans första permanenta jobb; flyktingarna har ännu inte fått permanent uppehållstillstånd; USA och fyra andra stormakter är permanenta medlemmar av säkerhetsrådet; han har permanent dåligt samvete (adverbial)
belagt sedan 1790;
till lat. permane´re 'bestå, vara ihållande'
2permanent
permanenten permanenter
per·man·ent·en
substantiv
permanen´t
●
varaktig behandling av hår vanligen så att det blir lockigt
rakpermanent
hård permanent; mjuk permanent; alltför kraftig permanent
○
ibland äv.
permanentat hår
belagt sedan 1932
