SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rstuga substantiv ~n förstugor för|­stug·anmindre ut­rymme o­medelbart innan­för ytter­dörren i små­hus o.d. heminr.JFRcohyponymfarstu urspr. om ett yttre rum i allmogebostäderhistor.(i) förstugansedan 1410öppet brev utfärdat av väpnaren Folke Magnusson med gåva till Sankt Olofs kloster i Skara (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forstova, för­stuga; jfr stuga