SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förstån´d substantiv ~et för·stånd·et1förmåga att tillgodo­göra sig inne­håll, dra slut­satser och handla med om­döme psykol.JFRcohyponymförnuftcohyponymintellektcohyponymvett förståndsfrågaförståndsgåvorbondförståndförlora förståndethandla efter bästa förståndden gamle hade sitt klara förstånd i behållmetoden måste an­vändas med förståndhan hade inte förstånd att sluta i tidibl. i ut­tryck för o­tillräcklig förståelsehennes senaste bok går över mitt förståndngn talar som ngn har förstånd tillngn vet inte bättredet var det dummaste jag har hört, men det är väl för att du talar som du har förstånd till tala förstånd med ngnfå ngn att in­se vad som är rätten medlare skickades in i skolan för att försöka tala förstånd med ockupanterna sedan 1505kungörelse utfärdad av rikets råd till Kalmar län m.fl. om uteblivna fredsunderhandlingar (Styffe)fornsv. forstand; av lågty. vorstant med samma betydelse; till förstå 2i vissa ut­tryck (gott) förhållande mindre brukl.komm.samförståndstå i hemligt förstånd med ngnleva i gott förstånd med ngnsedan 1654