publicerad: 2021
1pina
pinan pinor
pin·an
substantiv
pi`na 
●
ihållande, plågsam smärta av fysiskt el. psykiskt slag
pinoande; pinoredskap
en pina värre än den värsta tandvärk; predikanten varnade för den eviga pinan i helvetet
○
äv. försvagat
det var en pina att lyssna på alla middagstalen
död och pina!
se
död
göra pinan kort
raskt få (något obehagligt) undanstökattittarnas reaktioner kan sammanfattas i en mening – gör pinan kort och lägg ner programmet!
inte vilja för död och pina
se
död
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska pina 'straff; pina; pinoredskap'; ur lat. poe´na, grek. poine´ 'straff'
2pina
pinade pinat
verb
pi`na
1
orsaka ihållande, plågsam smärta hos någon; av fysiskt el. psykiskt slag
astman pinade hans kropp; han pinades av sin svartsjuka
○
ofta med tonvikt på resultatet
ibland med partikel eller dylikt, särskiltihjäl
någon pinar (ihjäl) någon (med något)
någon pinar något ur någon
pina livet ur någon; torterarna pinade ihjäl fången
○
äv. försvagat
de pinade honom med närgångna frågor
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska pina
2
vanligen presens particip
blåsa ihållande och på ett besvärande sätt om (kall) vind eller dylikt
något är pinande
en pinande blåst
belagt sedan 1802
3
segla (en båt) så högt upp i vind som möjligt
någon pinar (något)
belagt sedan 1980
pinapinande
Pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven.
Ur den apostoliska trosbekännelsen; om Jesus
