publicerad: 2021  
pläga plägade plägat
verb
plä`ga
1 något ålderdomligt el. hög­tidligt ha för vana att göra något (som fram­går av samman­hanget)
någon plägar (att+)verb
han plägade ta en promenad på för­middagarna; det gick som det plägar gå: han fick sin vilja fram
○ i vissa ut­tryck äv. idka
någon plägar något
pläga um­gänge med någon
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska plägha 'förpläga; ut­öva; bruka'; av lågtyska plegen med samma betydelse, urspr. trol. 'an­svara för något'; jfr ur­sprung till förpläga, plikt
2 ålderdomligt el. dialektalt förpläga
JFR förplägnad
plägnad; plägning
någon plägar någon (med något)
gästerna blev väl plägade
belagt sedan 1430–50 Hertig Fredrik av Normandie
plägaplägande