publicerad: 2021  
präst prästen präster
präst·en
substantiv
● person in­om ett religionssamfund som inne­har ett ämbete som bl.a. inne­bär ledning av de viktigaste samman­komsterna för religionsutövning (guds­tjänster m.m.)
prästvigning; frikyrkopräst; församlingspräst; sjukhuspräst; sjömanspräst
sedan 1959 kan även en kvinna bli präst i den svenska kyrkan; prästerna ut­gjorde fram till 1866 ett eget stånd i den svenska riks­dagen
när det regnar på prästen så skvätter det på klockaren den ringare (parten) får ock­så del av väl­fägnadenel. något annat gott och rikligt som tillhanda­hålls
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska präster; av lat. presby´ter 'församlingsföreståndare'; till grek. presbyt´eros '(den) äldre'; jfr ur­sprung till presbyter