publicerad: 2021  
puka pukan pukor
puk·an
substantiv
pu`ka
ett stort slag­instrument som består av en kittel­formad resonans­kropp över­spänd med skinn, som slås an med pinnar med klot­formade huvuden
pukpinne; pukslagare
med pukor och trumpeter på ett festligt och entusiastiskt sättoch ofta med ståtlig in­ramning och dylikt: av­talets under­tecknande firades med pukor och trumpeter
belagt sedan 1579; av lågtyska puke med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; ev. ljud­härmande