SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förväx´ling substantiv ~en ~ar för·växl·ing·endet att förväxla tid.förväxlingskomedivid en hastig titt var bröderna in­till förväxling likaförväxling (av ngra), förväxling (av ngn) (med ngn/ngt)sedan 1850