SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förö´va verb ~de ~t för·öv·arut­föra brottslig handling jur.JFRcohyponymbegå 1 han an­klagas för att ha förövat tre mordflera attentat har förövatsföröva ngtsedan 1635efter ty. verüben med samma betydelse, med an­slutning till öva Subst.:vbid1-166415förövande