SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ga`la verb gol, galit el. galt, pres. gal äv. galer gal·itge i­från sig ljudligt läte i högt ton­läge särsk. om tupp el. gök komm.zool.i maj när göken galäv. om person, särsk. kvinnasjunga i högt ton­läge iron.galasedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. gala ’sjunga; kraxa (om fåglar)’; gemens. germ. ord; jfr galder, galen, 1gall, gäll Subst.:vbid1-166604galande I natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.Bibel 2000, Matteus 26:34 (Jesu förutsägelse om att Petrus kommer att svika honom)
2ga`la substantiv ~n galor gal·an1festligt arrangemang ofta med fram­trädanden av artister scen.galaföreställninggalamiddaggalaspektakelisgalajubileumsgalapopgalaproffsgalasedan 1779av fra. gala ’stor fest’, av ita., spa. gala ’fest(dräkt)’ 2vanligen obest. f. sing. (officiell) högtids­dräkt för man gärna uniform av ngt slag el. frack, för dam lång klänning och smycken kläd.galadräktgalatoaletthon kom i full gala till premiärensedan 1751
3gala se2galla