publicerad: 2021
1regel
regeln regler
regl·er
substantiv
re´gel 
●
utsaga om hur visst skeende normalt utspelar sig
JFR
1lag 2
matematiska regler; en grammatisk regel i svenskan är att ordföljden är rak i bisatser; ingen regel utan undantag
○
ofta äv. om fastlagd bestämmelse för hur en viss handling ska utföras
hårda regler; strikta regler; tvingande regler; skärpta regler; sociala regler; moraliska regler; etiska regler; följa reglerna; bryta mot en regel; frångå en regel
lära sig spelets regler; regler och stadgar; internationella regler för behandling av fångar
○
äv. försvagat om något som är ofta förekommande
JFR
vana
han har gjort till en regel att ge henne en blomma varje födelsedag
biogenetiska regeln
den regel som säger att den enskilda individen utvecklas på samma sätt som släktet
den gyllene regeln
den bibliska regel som säger att allt vad man vill att människorna ska göra en själv ska man också göra demde ville uppfostra sina barn till att leva efter den gyllene regeln
efter/enligt konstens alla regler
enligt beprövat tillvägagångssätthar man köpt kräftor gäller det också att äta dem enligt konstens alla regler; föreningens tioårsjubileum firades efter konstens alla regler
i/som regel
vanligenmäklarens ansvar upphör i regel efter det att köpehandlingarna undertecknats
undantaget som bekräftar regeln
se
undantag
2regel
regeln reglar
även
rigel
rigeln riglar
substantiv
re`gel
el. ri`gel
el. ri`gel
1
typ av enklare låsanordning i form av en bom som skjuts för en dörr el. en lucka
dra ifrån regeln
○
äv. om liknande anordning i lås eller dylikt
belagt sedan 1546;
av lågtyska regel 'tvärstång; reling; regel'; av omdiskuterat urspr.
