SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
galge [gal`je] substantiv ~n galgar galg·en1(trä)ställning med ränn­snara för hängning av döds­dömda mest histor.samh.dingla i galgenäv. med tanke på själva döds­sättetnu väntar honom galgenen omvändelse under galgenseomvändelse sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. galghe; gemens. germ. ord, urspr. ’gren; stång’ 2kläd­hängare kläd.klädgalgeplastgalgeträgalgeen galge med tvär­slå att hänga byxor påsedan 1915