publicerad: 2021  
riddare riddaren, plural riddare, bestämd plural riddarna
ridd·ar·en
substantiv
ridd`are
1 historiskt tungt väpnad ryttare under medel­tiden
riddarrustning
○ sär­skilt med­lem av det adliga krigar­ståndet ofta med tanke på dess livs­stil med höviskt sällskaps­liv, torneringar m.m.
JFR sven 1, väpnare
riddarborg; korstågsriddare
han blev dubbad till riddare
○ äv. bildligt man som upp­träder på ett artigt och charmerande sätt mot damer
JFR gentleman, kavaljer
damernas riddare
fattiga riddare en (efter)rätt som består av stekta vetebröds­skivorserverade med t.ex. grädde och sylt: barn brukar upp­skatta fattiga riddare, både för smaken och det spännande namnet
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); idiom ca 1850; fornsvenska riddare; av lågtyska ridder med samma betydelse; till rida; betr. idiomet fattiga riddare jfr da. arme riddere, tyska arme Ritter med samma betydelse
2 (titel för) med­lem av lägsta grad i en orden
riddare av Nordstjärneorden
belagt sedan 1622
3 historiskt med­lem av en samhälls­klass närmast under senator i det fornromerska riket
belagt sedan 1768