publicerad: 2021  
riktning riktningen riktningar
rikt·ning·en
substantiv
rik`tning
1 (tänkt,) rak förflyttning i rummet mot en viss punkt
JFR håll 2, kurs 2
riktningsvisare; färdriktning; höjdriktning; körriktning; längdriktning; rörelseriktning; vindriktning
(i) riktning (mot någon/något)
(i) riktning (mot någon)
(i) riktning (mot något)
ändra riktning; de färdades i nordlig riktning; man kan cykla i båda riktningarna på cykel­banan; hon pekade i riktning mot dörren; han höll samma riktning hela tiden; hon cyklade i mot­satt riktning
○ äv. för att beskriva position sätt att vara ut­sträckt i rummet särsk. i horisontal­planet
stugan låg där den lilla ån ändrade riktning; järn­vägen gick i nordvästlig riktning
○ äv. bildligt beträffande abstrakt rörelse el. verkan
tankeriktning
deras värderingar gick i samma riktning; vapen­stilleståndet var ett steg i rätt riktning
○ äv. grupp av personer med vissa gemensamma idéer eller värderingar särsk. på konstnärligt, vetenskapligt el. politiskt om­råde; ibland äv. om idéerna i fråga
JFR rörelse 3, 1skola 4, strömning 2
konstriktning; moderiktning; smakriktning; stilriktning; åsiktsriktning
en riktning in­om den amerikanska ny­konservatismen
belagt sedan 1784; till rikta 1
2 det att räta ut något
SE rikta 2
riktning (av något)
○ äv. bildligt
likriktning
belagt sedan 1782