publicerad: 2021  
1ringa neutrum och plural ringa
adjektiv
ring`a
som har liten om­fattning
hennes ringa ålder; bli dömd för ringa narkotikabrott; jag har inte den ringaste aning; boken kan erhållas till en ringa kostnad; hon hade inte den ringaste lust att diska
äv. med ton­vikt på (social) enkelhet eller dylikt något formellt
han var av ringa börd
belagt sedan ca 1420 (Åbo domkyrkas Svartbok); fornsvenska ringa; av lågtyska ringe 'lätt; obetydlig'; jfr ur­sprung till förringa
2ringa ringde ringt, presens ringer
verb
ring`a
1 ge ifrån sig ut­draget eller (snabbt) upp­repat, klingande ljud om klocka av något slag; ofta för att på­kalla upp­märksamhet eller dylikt
något ringer
kyrk­klockorna ringde; väckar­klockan ringde
ofta i opersonlig konstruktion
det ringer (på/i något)
det ringer (i något)
det ringer (något)
det ringde på dörren; det ringde i telefonen; det ringde i öronen efter explosionen
det ringer ingen klocka se klocka
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska ringia; urspr. ljud­härmande
2 vanligen med prep. åstad­komma ut­draget, klingande ljud från klocka eller dylikt
någon ringer (i något)
ringa i kyrk­klockorna
spec. vid ytter­dörr eller dylikt
någon ringer (något)
ringa på dörr­klockan; ringa på dörren
ibland med ton­vikt på syftet
någon ringer (till något)
ringa till guds­tjänst
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
3 ofta med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad (försöka) sätta sig i förbindelse med (någon) per telefon
någon ringer (upp) (någon/något)
någon ringer (upp) (någon)
någon ringer (upp) (något)
någon ringer (efter/till någon/något)
någon ringer (efter någon)
någon ringer (efter något)
någon ringer (till någon)
någon ringer (till något)
ringa (upp) en vän; ringa (till) polisen; ringa och beställa bord; ringa efter en taxi
belagt sedan 1884
ringaringande, ringning
Ring, klocka, ring i bistra nyårs­natten
...
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut. Edvard Fredin, Nyårs­klockan (i Efter­lämnade dikter, 1890; efter en dikt av den eng. författaren Alfred Tennyson, 1850)
3ringa ringade ringat
verb
ring`a
vanligen perfekt particip göra halsöppningen större på klädes­plagg (för kvinna)
något är ringat (av någon)
en djupt ringad klänning
belagt sedan 1865
ringaringande, ringning