publicerad: 2021  
1runda rundan rundor
rund·an
substantiv
run`da
● promenad eller färd som slutar vid utgångs­punkten
JFR sväng
golfrunda; kontrollrunda; löprunda; motionsrunda; shoppingrunda; träningsrunda
ta en runda med bilen; gå en runda på stan; det sista huset på brev­bärarens runda
○ äv. förhandlingsomgång
förhandlingsrunda
belagt sedan 1932; till 1rund!!
2runda rundade rundat
verb
run`da
1 få att bli rund
JFR avrunda 1
runda något
stora stenblock som rundats av havet
rundad vokal se vokal
belagt sedan 1685
2 passera ut­skjutande parti; ofta i en bana som beskriver en båge
JFR rundning 2
runda någon/något
runda någon
runda något
hon rundade hörnet på två hjul; han rundade Kap Horn
○ äv. med av­seende på mänskligt hinder, sär­skilt i sport­sammanhang
hon rundade backen och slog ett farligt in­lägg
belagt sedan 1860
rundarundande, rundning
runda av