publicerad: 2021  
rundel rundeln rundlar
rund·eln
substantiv
run`del
före­teelse med rund form om yta, figur eller dylikt
JFR ring 1
ett träd om­givet av en sten­satt rundel
belagt sedan 1597; via lågtyska av franska rondelle 'runt före­mål', diminutiv till ronde 'krets; ring­dans'; jfr ur­sprung till rond, rondell