publicerad: 2021  
rus ruset, plural rus, bestämd plural rusen
rus·et
substantiv
1 till­stånd med på­verkan på om­döme och reaktions­förmåga till följd av alkohol- eller drog­konsumtion
bakrus; narkotikarus
få sig ett rus; sova ruset av sig; han begick mordet under rusets in­flytande
belagt sedan 1520-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna); till rusa
2 till­stånd av stark känslo­mässig upp­rymdhet
frihetsrus; känslorus; kärleksrus; segerrus; sinnesrus
(i) ett rus (av något)
han gick om­kring i ett rus av lycka; den fysiska kärlekens rus
belagt sedan ca 1780
Rus går omhär, han manar och trugar, han hörter och yrker,
in­till dess att striden är all. Av de modige kämpar
raglar här en, en stapplar, en stupar, och falla de hopvis. Georg Stiernhielm, Herkules (ca 1650)