publicerad: 2021  
rusa rusade rusat
verb
ru`sa
1 ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, in, ut (plötsligt) förflytta sig mycket fort ofta springande
någon rusar (bort/fram/in/ut) (någonstans)
någon rusar (bort) (någonstans)
någon rusar (fram) (någonstans)
någon rusar (in) (någonstans)
någon rusar (ut) (någonstans)
hon kammade sig snabbt och rusade iväg till skolan; hon måste rusa till affären och köpa mat före stängnings­dags
spec. i fotbolls­sammanhang med partikelnut
mål­vakten rusade ut och lyckades av­värja situationen
äv. i fråga om annan hastig förflyttning
JFR rasa 1
luften rusade in i rummet när hon öppnade fönstret
äv. bildligt i fråga om annan hastig förändring, ofta längs någon skala eller dylikt
budget­underskottet rusade iväg; priserna rusade i höjden
spec. i fråga om tid
timmarna rusar i väg när man har trevligt
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska rusa, trol. av ljud­härmande urspr.; jfr ur­sprung till rusch
2 köra (motor) i varv­tal som är högre än normalt för upp­värmning, som för­beredelse för snabb start etc.
någon rusar (något)
äv. med konstruktions­växling
motorn rusade
belagt sedan 1881
3 vanligen presens particip fram­kalla berusning om alkohol el. annan drog
något är rusande
det rusande vinet
belagt sedan 1805; jfr fornsvenska rusa 'leva i sus och dus'; av samma urspr. som rusa 1
rusarusande