SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

¹rya ryan ryor

ry·an

substantiv

ry`a

● typ av flossavävnad med relativt lång lugg anv. till golvmattor, väggprydnader eller dylikt

ryaknut; slitrya

hon har knutit ryan själv

○ ibland äv. ryamatta

belagt sedan 1451–52 (Vadstena Kloster-Reglor); 1900 i bet. 'matta'; fornsvenska ryia 'grovt täcke'; gemensamt germanskt ord, till ett adj. med bet. 'skrovlig; raggig'; besläktat med 2ruff

²rya ryade ryat

verb

ry`a

● skrika eller skälla hög­ljutt

JFR domdera, gorma

rya (åt någon)

han ryade åt barnen när bollen träffade hans bil

belagt sedan 1906; jfr fornsvenska ry(gh)ia sik 'jämra sig'; jfr ur­sprung till ruelse

ryaryande

SO

Alfabetisk lista

2ruva subst.
  ruvfläck subst.
  rwandier subst.
  rwandisk adj.
  rwandiska subst.
1rya subst.
2rya verb
  ryagarn (garn)
  ryaknut (rya)
  ryamatta subst.
  Ryavallen (vall)

  Till   alla ordböcker