publicerad: 2021  
rygg ryggen ryggar
rygg·en
substantiv
● bakre delen av bålen från halsen till svans­kotan; på människa el. djur
ryggläge; ryggslut; ryggstöd; kutrygg; puckelrygg; svankrygg
ligga på rygg; simma på rygg; räta på ryggen; han bar säcken på ryggen; hon stod med ryggen mot dörren och såg inte vem som kom in; han hälsade genom att dunka honom hjärtligt i ryggen; hon satte upp barnet på hästens rygg
○ spec. med ton­vikt på rygg­rad och omkringliggande muskler etc., som håller kroppen upp­rätt
ryggkota; ryggmärg; ryggskott
hans raka rygg; hon har problem med ryggen
○ äv. om mot­svarande del på klädes­plagg eller dylikt
klänningen hade knäppning i ryggen; jackan var för kort i ryggen
○ äv. om analog del av annan före­teelse, sär­skilt om bak­sidan av något el. om lång­sträckt upp­höjning på något
bergsrygg; bokrygg; högtrycksrygg; höjdrygg; näsrygg; stolsrygg
stolen var stoppad i ryggen; bokens titel stod på ryggen
○ äv. bildligt, sär­skilt med tanke på positionen bak­om någon el. något
det går an så länge man kan gömma sig bak­om ryggen på andra
○ äv. ryggsim
200 meter rygg
binda ris åt egen rygg se ris
falla någon i ryggen an­falla någon bak­ifrånkavalleriet gjorde en kring­gående rörelse och föll fienden i ryggen
gå bak­om ryggen på någon göra något utan någons vetskaphan hade gått bak­om ryggen på styrelsen vid flera till­fällen
ha ryggen fri vara garderad mot efter­räkningarsom säljare kan du inte räkna med att ha ryggen fri bara för att huset genom­gått en besiktning – det kan dyka upp dolda fel i efter­hand
hålla någon om ryggen stödja eller beskydda någonfifflande makt­havare som håller var­andra om ryggen
inte röra någon i ryggen inte an­gå eller bekymra någon det allra minstamånga hade in­vändningar när hon ut­nämndes till vd men det rörde henne inte i ryggen
kröka rygg visa sig under­dånigmånga äldre skulle aldrig få för sig att kröka rygg för det sociala utan lever hellre på havre­gryn och vatten
lägga benen på ryggen se ben
råg i ryggen se råg
skjuta rygg kraftigt böja ryggen upp­åtom katt: en katt ut­trycker obehag genom att skjuta rygg
(stå) med ryggen mot väggen (vara) i svårt trång­måloch i behov av omedelbar hjälp
ta rygg på någon lägga sig tätt bak­om någon och få drag­hjälpt.ex. vid löp- el. trav­tävling: hon tog rygg på sin konkurrent och passerade henne vid vätske­stationen ○ äv. bildligtde slank in på festen genom att ta rygg på en press­fotograf
vända någon ryggen över­ge någonhans gamla vänner vände honom ryggen när han började dricka igen
vända ryggen till visa sig hård och av­visande (mot någon)hon försökte prata med honom men han vände ryggen till
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska rygger; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.