publicerad: 2021  
rymma rymde rymt, presens rymmer
rymm·er
verb
rymm`a
1 ha till­räcklig volym för att inne­hålla viss mängd av något
något rymmer någon/något
något rymmer någon
något rymmer något
kyl­skåpet rymmer 150 liter; plån­boken var stor nog att rymma både sedlar och ett fler­tal kort
○ ibland med tanke på viss del av ut­rymmet eller dylikt i fråga
rummet rymmer tre sängar; hotellet var inte till­räckligt stort för att rymma alla gäster
○ äv. abstrakt innehålla
hans resonemang rymmer en del tänk­värdheter
belagt sedan 1738; fornsvenska ryma 'göra fri, öppen; fly från'; jfr ur­sprung till inrymma, rymd, utrymme
2 olovligt (och i hemlighet) ge sig iväg särsk. från till­stånd av fångenskap men äv. all­männare
JFR avvika 1, 1fly 1, 1smita 1
rymning
någon rymmer (från någon/något) (till någon/något)
någon rymmer (från någon) (till någon)
någon rymmer (från någon) (till något)
någon rymmer (från något) (till någon)
någon rymmer (från något) (till något)
rymma hem­ifrån; tre fångar rymde från fängelset; en tiger hade rymt från djur­parken
rymma fältet se fält
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 dra sig akterligare om vind vid segling
MOTSATS skralna
något rymmer
vid sju­tiden rymde vinden några streck
belagt sedan 1689
rymmas