SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge upp´ verb gav, gett el. givit, pres. ger giv·it1äv. fast sammansättn., seuppge 2 stöta ut rop e.d. komm.ge upp ett skrikge upp ngtsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. giva up ’stämma upp’ 2äv. fast sammansättn., jfruppge 3 erkänna sig besegrad komm.JFRcohyponymresigneracohyponymfoga sig 1 fienden fick ge upp efter svåra förlusterdu får inte ge upp än­nu!äv.upp­höra med (att hysa) ge upp allt hoppge upp alla försökge upp (ngt)ge upp andanseanda 3 sedan 1534Subst.:vbid1-167955uppgivande, vbid2-167955uppgivning; uppgivelse (till 2)