SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nombrott substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gen·om|­brott·ettill­fälle när ngn eller ngt bryter sig fram af.murgenombrotttandgenombrottvår­flodens genombrott genom isvallende fientliga truppernas genombrott i gryningenofta bildligt, spec.det att (plötsligt) bli all­mänt erkänd genombrottsbokgenombrottsrollhans internationella genombrottjazzens genombrott i Europa på 1920-taletdet moderna litterära genombrottet på 1880-taletspec. äv. om öppning i låst läge e.d.ett genombrott i förhandlingarnaett genombrott i spanings­arbetetett genombrott (för ngn/ngt), ett genombrott (i ngt)sedan 1745