SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nomfara verb genomfor genomfarit genomfaren genomfarna, pres. genomfar gen·om|­far·itofta pass. passera i­genom ngn/ngt; om ngn fysisk el. psykisk förnimmelse Nollhon genomfors av en darrninghennes kropp genomfors av en lycko­känslagenomfara ngn/ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. genom fara Subst.:vbid1-168517genomfarande