SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nomfart substantiv ~en ~er gen·om|­fart·en(snabbt) passerande genom eller förbi ngt tid.trafik.genomfartstrafikgenomfartsväggenomfart förbjudengenomfarten försvårades av väg­arbetenäv. om väg e.d. av­sedd för (snabb) passage i­genom el. förbiden breda genomfarten delade staden i två delarsedan 1640