SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nomgång substantiv ~en ~ar gen·om|­gång·en1ordentlig under­sökning ofta till­sammans med åt­gärder av ngt slag; särsk. om läkar­undersökning el. under­sökning av komplicerat före­mål af.med.tid.JFRcohyponymgranskningcohyponymöversyn motorn behövde en ordentlig genomgångmöbeln visade sig vid genomgång vara från 1700-taletgenomgång (av ngt/SATS)sedan trol. ca 19002presentation och för­beredande behandling av viss fråga e.d. komm.pedag.tid.en genomgång av de ekonomiska förut­sättningarna för projektetspec. i skolsammanhanglärarens genomgång av läxangenomgång (av ngt/SATS)sedan 18903ofta i sammansättn. passage trafik.genomgångsrumäv. om (ordnad) plats för passagedet finns en genomgång i muren på an­dra sidanäv. med ton­vikt på till­fällig vistelsegenomgångsbostadgenomgångslägergenomgångsstadiumsedan 1730