SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nomkörare substantiv ~n äv. vard. genomkörarn, plur. ~, best. plur. genomkörarna gen·om|­kör·ar·enhård och genom­gripande behandling eller träning ngt vard.sport.tid.de fick sig en ordentlig genomkörare på gymnastikenmassören gav honom en riktig genomköraresedan 1958se köra