SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
genui´n adjektiv ~t genu·insom överens­stämmer med eller ut­gör det ur­sprungliga admin.af.JFRcohyponymriktig 2 genuina 1700-talsmöbleri lant­handeln kunde man höra bygdens genuina dialektibl. äv.ut­präglad visa ett genuint intresseen genuin göte­borgaresedan 1786av lat. genui´nus ’med­född; in­hemsk’; besl. med genus