SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gift substantiv ~et ~er gift·etämne som redan i liten mängd genom sina kemiska egenskaper har skadlig eller dödlig in­verkan på levande organismer kem.med.giftampullgiftpilinsektsgiftmotgiftnervgiftråttgiftväxtgiftett snabb­verkande giftmiljö­farliga gifterhon begick själv­mord genom att ta gifthan fick i sig en dödlig dos av giftetäv. bildligt om ngt fördärvelsebringande el. skadligtfascismens smygande giftta gift på ngtvara tvär­säker på ngtjag tror att det var så han sa men jag skulle inte ta gift på det sedan 1649av lågty. gift med samma betydelse, eg. ’det som man ger (att förtära)’; betydelsemässigt samma ord som dos; identiskt med -gift i avgift, hemgift Gift, gift, gift, gift, gift, gift, gift, gift. Gift till den man som jag en gång höll kär. Bara en tre, fyra skedar, sådär.Povel Ramel, Gift, gift, gift (”Skilsmässoversion”; i Funny Boy, 1958)
2gift adjektiv, neutr. ~ som lever i äktenskap admin.släkt.nygiftomgifthon är lyckligt gifthan är o­lyckligt giften gift kvinnaett gift parhan är gift med sin ungdoms­kärlekde har varit gifta i 40 århan blev aldrig giftäv. bildligt i ut­tryck för starkt och tids­krävande intressehon är praktiskt taget gift med sitt arbetegift (med ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gifter; eg. perf. part. till gifta; se gifta bort, gifta sig Gift, gift, gift, gift. Gift, gift, gift, gift. Gift med den man som jag håller så kär. Gift sedan tre, fyra timmar, sådär.Povel Ramel, Gift, gift, gift (”Bröllopsversion”; i Funny Boy, 1958)