SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gifta bort [bårt´] verb gifte gift, pres. gifter gift·erfå (ngn som man har bestämmande­rätt över) att gifta sig delvis histor.släkt.när hon var 17 år gammal giftes hon bort med en 20 år äldre kusinhon blev bort­gift mot sin viljagifta bort ngn (med ngn)sedan 1685jfr fornsv. gipta, gifta ’gifta bort’, bildn. till -gift i bet. ’bortgivande (av kvinna)’; jfr avgift, hemgift Subst.:vbid1-169522bortgifte