publicerad: 2021  
sjunka sjönk sjunkit sjunken sjunkna, presens sjunker
verb
sjunk`a
1 ibland med partikelnner (för­olyckas genom att) förflyttas ner genom vatten (eller annan vätska) på grund av förlorad bär­kraft; särsk. om (skadat) far­tyg men äv. all­männare
JFR 1sänka 2
något sjunker (ner) (i något)
far­tyget gick på grund och sjönk; vraket av ett sjunket segel­fartyg; kistan sjönk ner i djupet
lämna det sjunkande skeppet se skepp
sjunka som en sten sjunka hastigt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska siunka, gemensamt germanskt ord, jfr ur­sprung till 1sank!!, 2sank!! och 1sänka!!
2 ibland med partikelnner (långsamt) förflyttas mot lägre nivå
JFR falla 1, 1sänka 1
någon/något sjunker (ner) (i något)
någon sjunker (ner) (i något)
något sjunker (ner) (i något)
vatten­ytan har sjunkit; solen sjönk i havet
○ spec. om person el. kropps­del eller dylikt falla (ner)
hon sjönk ner i den sköna fåtöljen; sjunka på knä
○ äv. bildligt, i fråga om mentala processer
hennes ord sjönk långsamt in i hans med­vetande; händelsen sjönk så småningom i glömska
vilja sjunka genom golvet se golv
vilja sjunka genom jorden se jord
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 få mindre om­fattning i något av­seende som fram­går av samman­hanget; spec. i fråga om an­tal, styrka, intensitet eller dylikt
någon/något sjunker
någon sjunker
något sjunker
priserna har sjunkit; temperaturen sjönk kraftigt
○ ofta med inne­börd av försämring
standarden har sjunkit
○ spec. i ut­tryck för försämrat an­seende, försämrad moralisk kvalitet eller dylikt
hans sjunkande prestige; han hade sjunkit så djupt att han slog sina barn
○ äv. i fråga om ton­höjd
sjunkande röst­läge; tonen sjönk mot slutet
belagt sedan 1457 Namnlös och Valentin
sjunkasjunkande
sjunka ihop