SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gill`e substantiv ~t ~n gill·et1(större) kalas av folklig karaktär scen.tid.dryckesgilleskördegilleslåttergillesupgilleålagilleölagille(på/under/vid) gilletsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. gilde ’betalning; gästa­bud; brödraskap’, eg. ’samman­skott till dryckes­lag’; till gäld 2förening för um­gänge och ömse­sidig hjälp urspr. av religiöst slag, en sorts före­gångare till fack­föreningar arb.relig.JFRcohyponymbrödraskapcohyponym1skrå gillesalhantverksgillelandskapsgillesedan 1325testamente upprättat av hustru Elena till förmån för bl.a. klostret i Sigtuna (Svenskt Diplomatarium)