publicerad: 2021  
skaka skakade skakat
verb
ska`ka
1 ofrivilligt ut­föra snabba kraftiga rörelser fram och åter eller upp och ned med (del av) kroppen; t.ex. på grund av köld, rädsla, nervositet eller dylikt
JFR darra, 2rista 1, 1skälva, vibrera 1
någon skakar (av något)
skaka av frossa; skaka av rädsla; hon skakade av köld; händerna skakade häftigt av nervositet; de fick sitta en hel dag och skaka på tåget
○ äv. om icke-levande före­teelse
marken skakade under deras fötter när lång­tradaren for förbi
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska skaka; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till 2skäkta 2
2 snabbt och häftigt röra (kropps­del eller före­mål) fram och åter
JFR 2rista 2, 2ruska 1
någon skakar (på) någon/något
någon skakar (på) någon
någon skakar (på) något
skaka ketchup­flaskan; skaka kläderna på balkongen; hon skakade på den domnade armen
○ äv. i fråga om mindre häftig rörelse
skaka nekande på huvudet
○ äv. med an­givande av visst resultat
han försökte skaka liv i henne
○ äv. om icke-levande före­teelse
jord­bävningen skakade staden
○ äv. bildligt skapa stark oro hos el. i någon el. något
landet skakades av en serie kriser
skaka hand se hand
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Latinskt-svenskt glossarium
skakaskakande, skakning, skak
skaka av sig, skaka fram, skaka om