SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gimmick [gim´-] substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~s, best. plur. ~arna gimmick·enlustig specialitet komm.scen.JFRcohyponym1trickcohyponymploj Hitchcocks gimmick att själv visa sig i sina filmersedan 1961av eng. (amerikansk slang) gimmic med samma betydelse; av o­känt urspr.