publicerad: 2021  
skall skallet, plural skall, bestämd plural skallen
skall·et
substantiv
1 skällande läte från hund
JFR skäll
skall (mot någon/något)
skall (mot någon)
skall (mot något)
ett kort skall; en band­hund med hest skall
äv. om liknande läte från räv, rå­djur m.m.
äv. om annat starkt ljud vanligen i sammansättn.
trumpetskall; återskall
äv. bildligt om hög­ljudd kritik eller dylikt
oppositionspressens skall mot regeringen
ge skall skällaom hund: polisens lik­hund gav skall och markerade att det legat en död kropp i kvinnans bo­stad
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska skal, till skälla 'ljuda'; jfr ur­sprung till 1skälla!!, 2skälla!!
2 ålderdomligt drevjakt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen