SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ginkgo [giŋ´ko] substantiv ~n ~r ginkgor·naett naken­fröigt, öst­asiatiskt löv­träd före­kommande som prydnads­träd i Sydsverige bot.sedan 1882av jap. ginkyō, till gin ’silver’ och kyō ’aprikos’; av kinesiskt urspr.